Jultankar och lite projekt

Oftast blir det annat än man tänkt. Mannen har skadat axeln, vi kom inte iväg till landet, en återbesökstid  ligger i vägen. Men i gengäld kanske jag hinner göra klart lite pyssel. Här en liten redogörelse:

Vi kom alltså som vanligt inte igång med julkort. Istället bestämde jag mig för att det går lika bra med trettondagskort. Jag ska inte ta åt mig äran för idén, den hittade jag på nätet, vete katten var, det minns jag inte. Jag klippte korten av pysselkartong, använde befintligt brodergarn, stansade stjärnor av förpackningar och annat. Visst blev de fina? Jag gjorde 15 stycken.

Statt Weihnachtskarten, Epifaniaskarten. Früher haben wir es wieder mal
nicht geschafft. Selbst hergestellt aus Bastelkarton, Stickgarn und mit
Sternen, die aus Verpackungsmaterial gestanzt sind. (Ausser dem zweiten von
links, der ist ein gekaufter Aufkleber). 

 Det här är en julklapp. Stora dottern hade önskat sig tygkassar. Jag använde ett gardintyg som jag hade ärvt av mina föräldrar. Kossorna kommer från ett mönsterprov för ett möbeltyg. Jag klippte ut och applicerade dem.

 Kossan här nedan hade inga horn och öron, där var mönsterprovet avklippt. Jag broderade dit nya. Jag tycker att de ser nästan ut att komma ut ur tyget eftersom "spränger"  sina rutor.

Ein Weihnachtsgeschenk. Die grosse Tochter hatte sich Stofftaschen
gewünscht, weil man sowas im eigenen Haushalt braucht. Der Stoff
ist ein geerbte Gardine, die Kühe eine Möbelstoff-Probe.
Ich habe sie ausgeschnitten und mit der Maschine appliziert.
Die Hörner och Ohren gerade dieses Exemplares
waren nicht mehr mit drauf, die habe ich neu gestickt.
Ich finde, die Viecher werden fast plastisch, weil
sie ihre Grenzen sprengen. 

Jag hade inte lust att sy handtagen. Det brukar vara så jobbigt att vända dem. Då kom jag på att jag hade klippt trasor av ett påslakan som visade sig vara alldeles för slitet för att kunna sy något av. Jag flätade remmar i rätt längd, men flätade in ett kraftigt hampasnöre för säkerhets skull, som sagt, påslakanet var slitet.

Griffe geflochten aus einem alten, zerschlissenen Bett-
bezug. Eine dicke Schnur mit eingeflochten,
damit sie halten. 

Denna väst är helt mitt eget påhitt. Idén att sy en väst i ylletyg hittade jag i en katalog, det mesta i övrigt är mina egna idéer. För mönstret utgick jag från en slags jacka i ett mönster från Svenska Mönster. Men jag ändrade ganska mycket. Drog ner axlarna, förstorade ärmhålen osv.

Und schliesslich diese Weste.
Die ist ganz auf meinem Mist gewachsen.
Aus Wollstoff.

Broderiet har jag också hittat på. Hjärtanen i mitten är applicerade med maskin, allt annat är broderad för hand. Brodergarn från loppis. ylletyget också.

Stickerei selbst erfunden, appliziert und von Hand mit
Wollgarn gestickt. 

 Sen detta med kanterna. Först hade jag tänkt att bara overlocka. Men jag var tvungen att rätta till lite och då var inte sömmarna så fina längre. Jag broderade med typ knapphålsstygn, lite lagom tätt, med stickgarn, men tyckte att det såg för grovt ut. Då kom jag på att jag kunde väva in andra trådar i stygnen, tre rader blev det, det ser nästan ut som en påsydd snodd.

Die Kanten hatte ich zuerst nur mit Overlock versäubert
und wollte sie eigentlich so lassen. Aber an manchen Stellen sah
das nicht gut aus. Statt dessen habe ich mit Knopflochstich gestickt (mir fällt gerade nicht
ein, wie dieser Stich eigentlich heisst, weder auf Schwedisch
noch auf Deutsch) und dann in drei Reihen hineingewebt.
gestickt
Auf dem Rücken der Weste ist ein gehäkelter Riegel,
der mit zwei Knöpfen in Höhe der Taille die Weite
einhält. (Den habe ich leider nicht fotografiert). 

glömde att ta bild på det också, men på ryggen finns två knappar och en liten, virkad tamp (?) som håller in vid midjan/korsryggen för att ge lite mer form åt plagget.

Inte perfekt, men jag gillar det. Blir spännande att se hur jag kommer att använda den.

Och här kommer alltså en del av en predikan som jag hade på julafton när vi hade samling vid krubban: 

Lite jultankar, helt enkelt 

Och poängen, poängen med denna vackra, gamla berättelse? Poängen är att Gud bryr sig. På något hemlighetsfullt sätt har han krupit in under skinnet på oss människor. På något hemlighetsfullt sätt kan han höra prasslet i höet och höra oxen tugga, på något sätt kan han känna sin mammas doft och hur höet sticks. På något sätt levde skaparen av himmel och jord ett liv som vårt, och det tog sin början när han föddes till en liten skör människounge. Sedan dess kan vi veta att vi aldrig är övergivna i våra människoliv, för Gud har krupit in under skinnet på oss, han går i våra skor och förstår hur livet kan vara. Och han älskar oss så som ett barn älskar och så som en mamma och en pappa kan älska. Och då kan väl vi försöka älska dem som finns omkring oss.